deckare stryken, nu diktsamling

Ja, som ni kanske hörde på lektionen så gick det inte så bra med deckaren. Eller gick bra och gick bra, jag kände ingen riktigt lust för att skriva. Det kändes som om jag förlorade ursprungshistorien. Dessutom har det hänt rätt mycket på sista tiden och det har kommit per automatik att utrycka mig genom diktning.
Och diktsamlingen "platsen som en gång fanns" består just nu av 13 dikter. Jag har planerat att försöka skriva åtminstone 30 dikter totalt. Det tror jag att jag inte kommer få några som helst problem med heller. Så här långt har jag kommit än så länge:

Platsen som en gång fanns – en diktsamling av Mikaela Sandahl


1.

ett barn vars ögon tindrar
granen stå där grann
isen, de frostade fönstren glimmar
det drömmer som bara ett barn kan
kärlekskramen håller fast
paketen därunder vilar
en kyss farväl bär stark konstrast
syskonskaran runt rummen ilar

Krossade glas med röd substans
Glimmande is smälter till vatten
Undrar om tomten någonsin fanns
Någon gråter i natten



2.

Tro på hoppet – någon sa
Tro på någonting – det kommer bli bra
Önska mer av livet än det du har
Önska du har mer så kommer det bli bra

Materialistiska tankar
Drömmar går i kras
Perfektion uppnås bara genom onåd
Men tro dock – allting kommer att bli bra

3.

ett länge sedan slocknat ljus
en kall midvinter timma
flamman slockna som av ett brus
veken delad i två
försvunnen in i dimman

4.

Jag är natten, du är solen
Genom dig övervinner jag dagen
Under sommarens nätter, kommer solen skina
Det var lustans tid
Nattens skönhet kommer alltid vara
Vinterns vinner över sommarens nätter
Kyla och mörker alltid där
Under nätter som en gång var dagar
Månen tar solens plats
Solen strålar klarare dock vid fjärran långt, långt borta

5.

En midsommarvals för länge sedan
Toner ekar genom byn
En spår från glasdagars forna prakt
En skata skriker upp mot skyn

Bläcksvart natt med ljus kontrast
Sjung stjärnor sjung
Grå dimma över sjö och land
Platsens ädla ursprung

Tid för skoj och lek
Ta ej längre för given
Kärlek, omsorg, skratt och smek
Den tanken är nu övergiven
Livets avkastning är nu du
En tanke övergiven
Bortglömd av samtiden nu
Dömd att dö med tiden

Tappra själar gasta
Det är fortfarande dans
Där livets vilja fasta
På platsen som en gång fanns

6.

tårar
väta
sömnlöshet
frusen in i själen

tro på drömmar
men hoppets svek
står alltjämt i vägen


7.

Brutna löften
krossade drömmar
tar ett steg tillbaka

en väg av trygghet
i livets lek
vad finns egentligen att undvara


8.

Granen står rak där
Gula tallbarr på marken
Något verkar fel

Sten vid granens bark
Mossa klättrar på stenen
Tiden är borta

Löv blåser i vind
Löven gula och röda
Landar på marken

Vid skogens kanter
Sol skiner genom grenar
Vad finns där inne?


9.

Den ljuva sommartiden
Den får mig stå i brand
Då finns vi bara till
För att njuta av varann

Att denna tid ska sluta
Det vill jag aldrig tro
Med blinda ögon ser vi till
Att våra själar finner ro

Försök att laga brustna hjärtan
Det är en frihetsberövande mystik
Det är med saknad och med smärta
Vi ser snötäcket gömma sommarens lik

Att vila i dina armar
Det är det finaste jag vet
Att jag måste lämna dina famnar
Det är min djupaste hemlighet

Men utan dig blir jag inåtvänd, naken
Denna tanke fyller mig med uppgivenhet
Utan dig är jag aldrig vaken
Oförmögen att finna min frihet


10.

Jag vakna den dagen
Solen lyste in
Från kaos och mörker jag vandrat
Men nu var jag trind
Ej längre en mörkrets ängel
Fylld med obehag
Utan en stjärna på sin rätta plats
Efter en rejäl eskapad


11.

Du hade modet
Det som vi andra saknat
Att försvinna bort

Från denna tiden
Från denna platsens rymd och
från verkligheten


12.

Att blunda och se sig själv
Vem vågar

Att se och verkligen se
Vem bär modet

Att förtälja sitt inre för jaget
utan att förgås

Vem kan?


13.

Telefonen ringer
Jag ryser till
Av förfäran och nyfikenhet
Av hopp och onåd

Förnekar signalerna i mitt huvud
Varför kan den inte sluta ringa

kommentera gärna, och för hårda. Även dålig kritik är bra kritik =)