Whoho, mitt utkast är färdigt nu=) Blev faktiskt riktigt nöjd. Jag höll visserligen inte min deadline, men jag har satt undan att hela helgen på att bearbeta och bearbeta. Nu är klockan en minut över tolv, och jag blev precis klar. För första gången på länge kändes det som om det var skönare att skriva på papper. Och jag harinte riktigt orkvid den här tiden att skriva av allt och lägga upp på bloggen. Men ni får ett litet uttdrag så kommer resten imorgon

"Helt plötsligt blev hon tyst och såg på mig med panik i ögonen. Bara några sekunder efter så ringde telefonen. Den var en gammal telefon som lät som om den var förskylld då signalen vibrerade genom luften. Jag gick fram till bordet där den röda telefonen stod och lyfte upp luren mot örat. Min mormor hade satt sig ner i soffan igen. Hon hade ställt ner kaffepannan på den lurviga mattan. Hennes hållning var ihopsjunken och jag såg att hon med all sin kraft pressade in de långa röda naglarna i handflatorna. Jag hörde knappt vad damen i telefonen sa, hon hade lika gärna kunnat rabbla upp orsakerna till franska revolutionen. Men jag förstod vad som hade hänt. Det förstod jag så fort jag sett att mormor stannade till. Hon visste alltid när något hade hänt morfar, visste alltid vad som hade hänt. "

Idéen

Okej, jag har börjat kladdat på min novell. Har själva handlingen klar för mig, och upplägget. Men det är fortfarande osammanhängande kladd. Men jag tänkte att jag skulle lägga upp handlingen här i alla fall. För att visa att jag i alla fall har åstakommit något. (Det har inte funnits tid på grund av alla prov att få in novellen i datorn)

Novellen ska handla om "min mormor", en väldigt excentrisk kvinna, som är en väldigt konstrast till min jordnära pch prydliga mamma. Själva handlingen är hur mormor hanterar morfar död. Mormor fick mamma när hon var bara 15 år, så hon är en väldigt ung mormor, och efter morfars död bestämmer hon sig för att börja leva livet fullt ut. Det börjar med ogenomförda kvällskurser i franska som slutar med att vi hittar henne i en vindsvåning i montmarte i paris. Hon har tydligen bestämt sig för att bli konstnär. I vindsvåningen sitter och och dricker absinth med några andra missförstådda själar, för hon känner att hon måste må gräslig innan hon kan göra underbar konst.... Så vad tycker ni?

Jag ger mig själv en försenad deadline här, för jag kommer inte hinna göra något på novellen innan eftersom vi har prov och dygnet har bara 24 timmar. På onsdag kommer jag ha ett färdigt utkast....

Ögonblicks text

Han hade precis lagt sig ner på den våta marken. Runt omkring honom låg det förmultnade lönnlöv. Det var höst. Luften luktade som den bara kunde göra på hösten. Den var mustig och fuktig. Han såg upp på himlen. Man kunde ana solens strålar bakom huset, men just ovanför honom var himlen blågrå. Hans tankar var tysta nu. För bara ett par minuter sedan hade det varit storm inom honom, men nu var det lugnt. Han slöt sina ögon och slappnade av. Han ville inte vara inne i lägenheten, men hade ingenstans att ta vägen. Varför kunde de inte sluta bråka.