torsdag 20 september 2007

Uppgift 5 tränar gestaltning

Han slängde ner sin mobiltelefon så hårt han kunde i golvet. Den gick i bitar, som sedan spridde sig över parketten. Han såg på den och suckade. Han reste sig från sängen och gick fram till garderoben. Han såg på sig själv i spegeldörren ett par sekunder, sedan drog han upp den tunna dörren så hårt att den hakade ur sina gängor. Han tog tag i alla kläder som hängde på galgarna, lyfte upp dem och slängde iväg dem över golvet. Han gick fram till hyllan. På översta planet stod de två glasen de hade fått i förlovningspresent. Han tog upp det ena och betraktade det för ett ögonblick, tårarna började rinna ner för hans kinder, då han även kastade det i golvet. Det andra tog han bara upp, men det hann aldrig hamna bland de andra glaskrävorna ty han krossade det i handen. Blodet började sippra ut ur hans knutna hand, men det var som om han inte märkte det. Han sjönk ihop på golvet, och tog sig för pannan med den blodiga handen. Han torkade bort tårarna ur ögonen. Han lutade sig mot väggen och såg upp i taket. ”Fan” viskade han för sig själv.

Han satt där ett bra tag, han höll fortfarande blicken uppe i taket, men efter ett tag hade tårarna hunnit torka, och blodet i hans ansikte hade hunnit levra sig. Då öppnades sakta dörren. Men han vände inte dit blicken.
”Åh herre gud, vad fan har du gjort” skrek en skräckslagen kvinnoröst. Den unga kvinnan sprang emot honom, och slängde sig ner bredvid. Hon tog tag i hans hand.
”Det är slut” viskade han, ”stick härifrån”. Kvinnan såg på honom med uppspärrade ögon, och försökta se in i hans, men han tittade fortfarande upp i taket.
”Vad menar du?” frågade hon.
Tystnad
”Älskling, vad har hänt?” hennes röst hade börjat skaka.
”Han såg med en iskall blick in i hennes ögon, ”tror du inte jag har hört” sa han.
”Hört vaddå, vad pratar du om” frågade kvinnan, med panik i rösten.
”Du har ju knullat det där snubben, det är lika bra att du erkänner” han hade nu rest sig upp och slutat viska. ”Erkänn” skrek han.
”Jag vet inte vad du pratar om” sa kvinnan, nu hade hon börjat gråta
”Han ringde mig nyss, han sa att det hållit på i flera veckor, han hade så mycket skuldkänslor att han inte kunde hålla det inne längre, men du, du har inte sagt något, antar att du inte känt något”
”Jag menade att berätta, jag lovar, det betydde ingenting, men jag vill inte såra dig” hon pratade så snabbt att det knappt gick att urskilja ett ord. ”Jag älskar dig” viskade hon.
”Fan heller” skrek han. ”Om du älskade mig så skulle du inte gjort så mot mig, jag är inte dum heller. Jag orkar fan inte se dig längre”
Han tog ett grepp om sitt vänstra ringfinger och drog sakta av guldringen som satt där. Han såg på den, såg på henne. Sedan vände han sig om, tog ett steg framåt, la ringen på bordet som var där. ”Farväl” sa han tyst. Han gick mot dörren, öppnade den, gick sakta ut, sedan smällde han igen.


Den här uppgiften tyckte jag var rätt svårt, och det blev en sån där sak som man sköt upp. Vilket jag inte borde gjort. Det blev en sån där sak som jag aldrig riktigt kom till skott till. Så jag tog en genväg, tonårsdramtik. Ett av de lättaste ämnena att skriva om.

"tjuvlyssna" har jag fortfarande inte gjort klart. Men det var riktigt svårt att hitta en konveration och faktiskt dokumetera den. Det är betydligt lättare att tjuvlyssna, skratta och sedan glömma bort det. Men jag lyckades få ihop nästan en hel konveration igår eftermiddag. Tänkte jobba på den ikväll, så den borde hamna uppe här i morgon.

1 kommentar:

Nadja sa...

Det är en starkt "filmisk" text du har skrivit; vi ser allting framför oss som i en film. Och det är ju faktiskt precis det som gestaltning är; att få oss att se personernas handlande och därigenom förstå deras känslor och tankar.