Uppgift 7 laborerar med berättarperspektiv, miljö- eller personbeskrivning

Novell
Det var vår, och den stora trädgården var fylld blommande blommor och träd och underbara dofter. Äpplets rosa blommor var det vackraste i hela trädgården, det tyckte i alla fall Emma. Hon och hennes lillebror Emil satt på en filt ute i vårsolen. Emma hade på sig en rosa overall, och Emil en blå. Deras mamma tyckte att de ännu inte kunde ta av sig de stora varma ytterkläderna. Emma satt och funderade på det, för nog tyckte väll hon att det var varmt ute. Solen sken ju i ansiktet. Men lika bra att göra som mamma sa, kanske. Emil lyfte snart sin lilla rumpa och klev av filten. Han daltade fram till en rabatt.
”Emma, Emma, tita” skrek han. Emma gick bort till rabatten för att se vad som stod på. Där låg en liten insekt, med en lång överkropp och en grönaktig nyans. Emma funderade, hon visste inte riktigt vad det var först, men sen kom hon på det.
”Det är en älva, det vet jag” sa hon förtjust
”En älva, vad är det?” Frågade Emil nyfiket.

”En älva är som en miniperson fast med vingar, och de är mycket sötare än vanliga personer. Och de är snälla också. Och om man är snäll tillbaka, så kan man få se dem dansa. Dom dansar väldigt fint förstår du, älvorna.”
”Jaha, men Emma, den där dansar inte, den sover, varför sover den i våra blommor?”
Nu var Emma tvungen att fundera riktigt ordentligt, för egentligen visste hon inte så mycket om älvor, förutom att de var söta och kunde flyga och dansa. Men blommor var också söta.
”Åh jag vet”, utbrast hon. ´”Buga Emil, buga, vi står framför balens drottning. Det är därför hon är så trött, hon dansade så mycket i natt, så hon helt enkelt somnade.”
”Ja men varför sover hon här?”
”Därför att rabatten är balsalen, du ser ju hur vacker den är om våren, så varför skulle de inte ha bal här?”
Emil sade, lite tystare ”okej, då kanske vi ska gå härifrån så hon får sova ifred”
Emma såg förskräckt på sin lillebror, ”Nej! Inte kan vi lämna henne här, hon kommer ju skämmas till döds när hon vaknar, och de andra älvorna kommer att reta henne. Vi måste hjälpa henne, vi kan flytta på henne en bit bort”.

Så flytta de två små barnen balens drottning till en buske längre in i trädgården, först la de henne på jorden, där buskens rötter gick ner. Men när de såg den lilla insekten ligga där insåg dom att jordhögen inte var en säng nog åt en drottning. De båda sprang då genast och hämtade mjuka blomblad och knoppar från trädgårdens glans. Dom la henne på ett rosenblad, och lade en mjuk maskros som huvudkudde. Men Emma tyckte att det inte var nog, så hon sprang och hämtade en kvist från äppelträdet. Den lade hon över älvan, så att när hon skulle vakna, så skulle de både se vackert ut, och det skulle dofta ljuvligt. Precis när de bäddat klart hördes en röst genom trädgården.
”Emma, Emil, kom in nu. Vi ska åka till mormor” Barnen vinkade farväl till älvdrottningen, och sprang sedan för att möta sin mor.

Dagen gick förbi och kvällen kom. Den här kvällen skulle familjen äta en sen middag ute på verandan. Båda minstigarna hade svårt att hålla sig vakna. Emil satt i mammas knä, och Emma i pappas.
”Vad har ni varit på för äventyr idag då Emil?” Frågade mamman.
”Vi hjälpte drottningen att gömma sig för hon var trött” svarade en trött Emil med en gäspning.
”Jasså” sa mamman och tittade på pappan. ”Ja” svarade Emma, ”hon behövde sova för hon skulle på bal ikväll i vår rabatt”.
Vinden blåste lätt över den blommande trädgården, och nattens ljud spelades bland bladen. Vad mamma och pappan inte visste var att det var dans i deras rabatt, ty de trodde inte på barnen. Men barnen såg bakom sina slutna ögon, älvornas dans bland bladen, och mitt bland dem fanns den vackraste av dem alla. Den lilla älva som det hjälpt under dagen.

Detta är novellen som jag tänkt laborera med, tänkta att det var lika bra att lägga upp den, för det är lite knas med dator hemme